Frågor & Svar - AU PAIR i England
Varför sökte du som Au Pair?
En chans att få uppleva England, se nya miljöer, träffa nya människor och framförallt lära mig att prata engelska bättre. Så att åka iväg som Au Pair såg jag som en superbra möjlighet att få åka till England och få bo hos en familj och ta hand om deras barn. Boende och mat ingår. Samtidigt som du får fickpengar och mycket ledig tid att utforska landet på. I ungefär 2 år har velat åka iväg som Au Pair och tanken var att jag skulle åka iväg för 1 år sedan, men fick skjuta upp det och det är jag så glad för idag. Det var meningen om man säger så.
Här är jag "kung" och får även vara rösten till Elmo i min och M's lek.
Hur gick du tillväga?
Jag sökte via en agentur - STS. Under de senaste två åren har jag blivit medlem på olika Au Pair sidor på Internet och sökt familjer där. På en av sidorna hittade jag en familj i september förra året. Men efter en övertalning från mamma så bestämde jag mig för att det var säkrast att söka via en agentur istället. Så jag tog kontakt med STS Au Pair i januari i år och sa att jag ville åka till England som Au Pair och vara borta i ett år. Fick betala en avgift på 990 kr (+395 kr i avbokningsskydd) i ansökningsavgift. Blev bokad för en telefonintervju på Engelska. Intervjun gick superbra i början, men blev för nervös så jag fick inte ut ett enda korrekt Engelskt ord i slutet. Tänkte att det var kört, men hon sa att jag klarade mig och kunde gå vidare. Puh, tack å lov! Fick en massa papper skickade till mig som skulle fyllas i om mig, min familj, varför jag ville åka som Au Pair, min erfarenhet av barn osv. Fick beställa ett polisregisterutdrag (192 kr) och gå på hälsoundersökning (500 kr) för att försäkra dem om att jag är passande och i gott skick att ta hand om barn. Fick också referenspapper som skulle fyllas i av dem jag passat barn åt och någon som kan intyga att jag är en bra person. Barnerfarenhet inom familjen räknas inte in i de 200 timmarna som man minst måste ha. Jag har ju passat mina syskonsöner otroligt mycket, men eftersom inte det räknades så var jag tvungen att göra något åt det. Jag har ju fotograferat barn väldigt mycket, men eftersom det är mellan en halvtimme-en timme hit och dit så gick det inte tydligen. Hade jag däremot haft en chef, så hade denna kunnat intyga att jag fått barntimmar genom att fotografera barn, men eftersom jag är min egna chef så funkar det inte att jag själv fyller i. Haha, så löjligt egentligen! Så STS tipsade mig om att söka praktikplats på någon förskola för att få mina barntimmar.Jag kontaktade flera förskolor i Karlstad, men fick inte vara på något på grund av att man måste vara försäkrad och måste gå via Arbetsförmedlingen. Och för att få söka praktikplats på Arbetsförmedlingen så måste man ha gått arbetslös i minst tre månader. Det var inte kul att få veta det. Hallå, jag vill vara på en förskola som en gratis extra resurs i fem veckor! Men nej, det var emot reglerna. Så mamma tyckte att jag kunde fråga dagiset som jag gick på som liten i Dalarna om jag fick vara där. Så jag mejlade dem och berättade vem jag var och de kom ihåg mig. Så jag fick komma dit direkt om jag ville! Så jag var där i fem veckor, 8 timmar varje arbetsdag, och lekte med barn i åldrarna 1-4 år. Det gick hur bra som helst och jag fick min referens på 200 barntimmar.
Jag kom hem från Dalarna, var hemma i en till två veckor och skickade in alla mina papper och en film som jag hade gjort till STS. Sedan åkte jag iväg på semester till Tyskland för att hälsa på min faster i två veckor. Efter några dagar i Tyskland (en onsdag kommer jag ihåg) fick jag reda på att jag hade blivit godkänd hos den Engelska agenturen och att jag nu kunde få läsa om några av deras familjer. Jag fick fem familjers information skickade till mig samma dag och två av dem familjerna var jag intresserade av så jag meddelade dem det. En av familjerna hade precis matchat med en annan au pair och den andra familjen som jag fann mest intressant ville Skypa med mig direkt. Så på fredagen (två dagar efter att jag blev godkänd hos den engelska agenturen) så hade vi vårt möte på Skype, och jag tyckte det kändes bra. Så det tog bara två dagar och jag matchade med den första familjen jag pratade med. Det var alltså i mitten av april som jag matchade med min familj och STS hade nämnt att jag kunde komma iväg till England tidigast i juni någon gång. Men som sagt, det gick mycket fortare än så, haha. Programavgiften på 3000 kr betalades, samt en försäkring på ett år på en kostnad av 4020 kr. Efter Tyskland var jag bara hemma med familjen i lite mer än en vecka innan jag satt på flyget till England den 1 maj. Hur galet?
Hur känns det nu när du är där?
Det var jobbigt den andra och tredje dagen. Då det var så väldigt annorlunda. Men så fort vardagarna kom och jag började jobba så kändes det bättre. Jag har lärt mig hur deras vardagsrutiner är och hur de är som personer, så jag anpassar mig. Nu har jag varit här i 20 dagar och det känns bra. Såklart kommer det att finnas dagar då jag vill åka hem, men samtidigt känner jag att det är så kul att vara här och det kommer vara så värt alla jobbiga stunder. Och ett år är inte så länge egentligen. Det går fort har jag hört andra au pairen säga.När jag klev in genom dörren här första gången så tänkte jag ”Shit vilka små rum” och jag fick lite klaustrofobi när jag gick upp för trappan första gången, men nu känns det naturligt. Det känns inte som jag är i England när jag är inomhus, men så fort jag går ut på den smala trottoaren och ser bilarna åka på fel sida vägen och alla murhus så känns det verkligen England.
Hur går det med engelskan?
Det känns ganska naturligt att höra engelska eftersom jag har sett på så många serier och tv program på engelska. Så där har jag inga problem. De första dagarna var det lite svårt att höra när M pratade, då hon är tre år och har inte världens klaraste uttal än. En gång när hon sa picture så lät det som hon sa pizza. Ibland kan grannar eller de i kassan på affären prata snabbt med någon accent som man får fråga igen vad de sa. Det jag har problem med är att själv prata, eftersom det är något som jag knappt har gjort. Men det kommer att bli bättre. En gång sa jag en mening på svenska till mamman utan att tänka på det, haha. Ops!Vart bor du?
Jag bor ute på landet i en liten by i Essex. Det tar ca 20 minuter med buss till den närmaste staden. Och ca 1 timme med tåg från London. Det tar 25 minuter att gå till den närmaste affären och handla mat. Ja, så ser det ut :) Att bo så nära naturen är något som jag älskar. Jag valde bort London i min ansökan, just för att jag ville se ett annat England. Och vill jag in till London någon dag så kan jag ta tåget. Win-win!Vad saknar du hemifrån Sverige?
Att kunna spendera sommardagarna på sjön med familjen är det jag kommer att sakna mest. Men får tänka att jag har det att se fram emot när jag kommer hem nästa sommar.Och mammas mat såklart, haha!